--- © Copyright 2013 tomaskruger.se ---

Vänd dig om, du luktar illa.

De är nog de minst romantiska sängkammarord som jag någonsin yttrat. Orden bara slank ur mig när min sovande frus fräna rödvinsandetag väckte mig. De kom från hjärtat, orden vill säga, inte andetagen. Det är annars en otäck tanke, att den andedräkten hade något med frugans själ att göra.

Orden själ och ande har båda sitt ursprung i grekiska och hebreiska ord för andedräkt, blåst och vind. Kanske kan man lukta sig till människors karaktärsdrag? I så fall så är jag illa ute. Fast hade inte frugan varit så trött av den sena timmen och vinet hon druckit den kvällen, så hade jag förmodligen varit så gott som nyskild när jag yttrade orden ”Vänd dig om, du luktar illa.”

Jag har sett vuxna människor köra sina bilar mot polisens nykterhetskontroller, samtidigt som de kupat ena handen framför mun och näsa i ett försök till att lukta på sin egen andedräkt och bristande karaktär. De försökte väl lära känna sig själva. Jag som såg dem anade utan att behöva sniffa.

Vi vet alla hur en bakfull eller fortsatt full luktar. Om sedan morgonstund verkligen har guld i mun, så luktar även guld vidrigt illa. I Hollywoods filmer vaknar förälskade par pigga som lärkor, sminkade, friserade och märkligast av allt, med en andedräkt som tillåter långdraget hångel. Vi vet alla att det är en omöjlighet, men så är film ofta en form av verklighetsflykt. I verkliga livet behöver man borsta tänderna först, och nyktra till.

Så förlåt oss söndagsmorgonens andedräkt, såsom ock vi förlåta den som bredvid oss bakfull äro.

 

Kommentera här: