--- © Copyright 2013 tomaskruger.se ---

(6/7) Dressinsagan

Det är en klassiker, den att alltid ha rena underkläder på sig, utifall att man hamnar på sjukhus. Fem år gammal hade jag min rena fina favorit t-shirt på mig när jag bröt armen, och vad hände? Sjuksystern klippte sönder den med en iskall sax. Hon kunde väl åtminstone ha frågat först?
– Är det okej om jag klipper sönder din fina t-shirt med seriestrippar på?
– Är du helt dum i huvudet eller?

Den här gången skulle det knappast finnas något kvar att klippa i. Gammelkärringen hade lämnat mig liggandes på spåret. Fötterna var fjättrade vid ena rälen med mitt skärp. Byxorna var neddragna till anklarna och kalsongerna, som hellre hade fått skyla Petter Niklas, band fast mina händer vid den andra rälen. För att göra saken ännu värre så slamrade det om rälsen, och det ihållande ljudet av en kraftfull tuta närmade sig bortom järnvägskröken.

Men det var inget riktigt tåg den här gången heller. Bara en ännu en dressin, nu med två ungar på. En tioårig pojke som trampade, och en något yngre flicka med en sprayburkstuta i näven. De körde på gammeltantens dressin, som i sin tur krockade med mig. ”Ajsomfan”, svor jag återigen och räknade till tio för att kunna få till en någorlunda barnvänlig röst. ”Kan ni vara så snälla och knyta loss mig?” Flickan såg oförstående ut. ”Varför då?” Vad ska man svara på en sådan fråga? ”För att jag ber er snällt?” Flickan skakade på huvudet.” Du är inte min pappa…” Pojken fyllde i: ”… å inte vår magister heller.” Jag suckade djupt. ”Jag behöver komma loss. Kan ni vara så snälla och hjälpa mig?” Flickan svarade girigt: ”Får vi godis då?” Pojken fyllde i: ”och pengar?” Jag hade vare sig snask eller stålar, men ljög glatt om motsatsen. Ungjävlarna förtjänade att bli lurade.

Pojken började genast kämpa med kalsongknuten, och flickan med skärpet runt fötterna. Just när de fått loss mig rullade en tredje dressin in, trampad av barnens pappa. Han gapade chockat när han såg att jag låg där med byxorna nere i sällskap av hans barn. Flickan såg glatt på sin pappa och berättade: ”Vi ska få godis av farbrorn…” Pojken fyllde i: ”… och pengar.”

Farbrorn var kanske inte den som alltid höll sina löften, men han var en jäkel på att springa.

 

Sista delen av Dressinsagan hittar du här: (7/7) Dressinsagan

Kommentera här: