--- © Copyright 2013 tomaskruger.se ---

Vår katt dog i natt.

 

 

 Vår älskade katt Surf dog vid min sida i sängen i natt, och det är jag glad för.
Jag är glad för att vi lät honom bli gammal och skraltig, så som vi själva en gång ska bli. Att Surf fick bli stendöv och stå och gapa som en mistlur, bara för att han ville ut, eller undrade vilket rum vi fanns i. Han som en gång lärde vår andra katt Pussel att om man ville något, så var det bättre att bara jama lite tyst och gulligt. Nu kunde han ju inte längre höra sin egen röst.
Jag är glad att Surf fick bli så mager och knotig att vissa drog sig för att klappa honom över ryggen, han tyckte ändå bäst om att bli klappad på huvudet.
Glad att hans långa yviga päls fick bli lite tovig när han inte orkade tvätta sig ordentligt längre. Vi kunde ta bort det värsta med trimmern, men det var han inte glad över.
Jag är glad att vi lät honom sluta krafsa efter sig i lådan, även om det hände att jag gnällde. Jag som själv glömmer spola toaletten emellanåt, och det utan att någon tar mig till veterinären för en sista spruta.

Jag är glad att han låg tätt bredvid mig i sängen i natt, trots att jag insåg att han förmodligen skulle kissa på sig när han väl dog. Glad att han knorrade till var gång han ville bli klappad, att han satte sin ludna tass på min haka, för att klappa tillbaka en sista gång.

Jag är glad att han dog i stillhet intill mig, utan att kissa på sig, men det är väl också det enda jag är glad för. Det och att hans sista resa inte blev en stressande bilfärd till veterinären, utan en mjuk säng, husses närhet, och ett sista besök hos John Blund. Det är jag verkligt glad för. Annars så är jag mest bara ledsen. Väldigt ledsen.

19 år gammal var han fortfarande världen snällaste katt. Samme katt som kom om någon blev riktigt ledsen. Samme katt som snällt låg kvar när han omringades utav hårdhänta små barn som ömsom klappade, ömsom drog honom i pälsen. Fortsatt den rare gamle katt som följde med upp, och sedan låg kvar till dess att lillhusse somnat ordentligt. Då kom Surf nerför trappan, stack in huvudet till oss som för att berätta, och fortsatte vidare till matskålen.

Jag hoppas att det finns matskålar där han är nu, och någon som fyller på dem. För det spelade inte så stor roll om det redan fanns mat i skålen. För Surf var det ett bevis på kärlek att få mat och bli klappad. Så vi gav honom mat, klappade hans huvud, och älskade honom.

Kommentera här: