--- © Copyright 2013 tomaskruger.se ---

Julklappa till mig!

 

Jesu födelse firas runt om i världen till minne av Coca Colas rödvita tomte.

Vi i Sverige föredrar Julmust, som vi firar till minne av midvinterbloten, eller Åbro, vad vet jag.

 

Så Jesus och Jesus dit, en så enkel sak som ordet "Jul" avslöjar det stora kristna Julendrejeriet.

Ordet "Jul" är förkristligt, och antas ha samma ursprung som ordet hjul. Man firade årets rytm och återkomsten av Sols vagn Alfrödull.

 

Nyåret sammanföll därför helt logiskt med jul och midvinterbloten.
Nu är det lite oklart vad som betraktades som midvinter. En del hävdar att det var vid vintersolståndet runt den 21 december, andra vill ha det till mitten av januari.
Jag vet inte vilket, men låt mig säga så här; folk på den tiden var förmodligen förbaskat mycket bättre på att frysa, än de var på att mäta solhöjd, och vintern är oftast som kallast i mitten av januari.

 

Kristendomen kontrade med Jesus födelsedag, eftersom Coca Cola inte var uppfunnet ännu.
Nu ska man ha klart för sig att kristendomen egentligen ogillade födelsedagar. Faktiskt till den milda grad att den uppfann namnsdagar, för att vi skulle fira dem istället för våra egna födelsedagar. Det driter vi i, (for å ta det i norsk), sa alla vettiga föräldrar. De trodde mer på sina egna barn än på Jesus, och fortsatte fira dagen deras små gullungar kommit till jorden.

 

Jesus föddes för den delen mer åt våren, om man ska tro på miljöbeskrivningarna i bibeln, eller på Jesus.
Själv så tror jag i nyss nämnda mening bara på våren, även om den kan kännas lite avlägsen så här i mitten på december.

Just därför firar vi Julmust, för att ljuset börjat vända åter.

 

Julklappen har inte heller sitt ursprung i gåvorna från tre självutnämnt visa män. Den förmodat pårökta trio, som ansåg att man kunde ta en lysande stjärna på himlavalvet, och sedan lyckas avgöra vilket stall på jorden som låg precis rakt under.
Det hade varit kul att höra resonemanget när de anlände. Mest troligt är väl att någon av dem ramlade baklänges, pekade upp i himlen och lätt vimsigt konstaterade att:
"Kolla grabbar, nu är den där stjärnan rätt upp alltså!"
Den andre vise mannen, han som fortfarande satt på sin kamel, lät skeptisk. "Den stjärnan? Följde vi inte den som är mer åt månen till?"
Mannen på rygg stod på sig, fastän att han låg ner. "Nä jag lovar, den stjärnan är det. Jag känner igen den. Den är vit, lyser, och har svart runtomkring sig."
Den tredje vise mannen lade sig i diskussionen. "Det låter ju rätt likt den andra stjärnan, om jag får säga det själv."
Nu blev mannen på rygg rent av lite upprörd. "Käften ditt gamla skäggtroll! Jag har inte släppt den stjärnan med blicken på hela kvällen. Det var ju därför som jag ramlade baklänges, nu när den plötsligt hamnade rätt upp."
Den andre vise mannen försökte medla lite försiktigt. "Är du helt säker? Jag menar, du brukar ju drutta omkull lite titt som tätt efter tredje pipan?"
Mannen på rygg började ilsket räkna till X, kom av sig vid VII, men kände sig tillräckligt lugn ändå, och utbrast bestämt. "Jag är säker säger jag ju!"
Den tredje vise mannen uppfann då helt ovetandes sarkasmen. "Jaha, då är vi väl framme då. Var har ni Jesus?"
Tyvärr så behärskade de två andra vise männen inte ens ironi, varpå de tog den tredje på orden, och letade i ett stall som de tyckte låg väldigt behändigt till.

 

Nej det där med Julklappar kommer knappast från deras givmildhet. Istället så tycks det finnas flera, mer trovärdiga ursprung.
Som från den gamla traditionen att knacka, "klappa", till någons dörr på julaftonsmorgon, och kasta in ett inlindat paket. Det kunde vara ett vedträ, en sten eller liknande, men det viktiga var ofta en bifogad lite småelak vers om varför mottagaren förtjänade den fina gåvan.

 

Eller att någon helt enkelt klappade till någon annan, även om smällen kanske gavs i en julaktig anda. När jag var i Bad Gastein i Österrike, så fick jag veta att det där fortfarande går omkring speciella sådana "julklappare" på gatorna, som i arv från sina fäder, för vidare den något omilda traditionen.

 

Så du som inte vill ge bort julklappar, eftersom det "inte passar in i firandet av Jesu födelse". Erkänn istället att du är lika snål som oengagerad, och klappa till någon istället.

Har du otur så klappar du till någon kristen, en sådan som bara vänder andra kinden till, men med lite tur så hittar du en hedning, och får kanske en julklapp tillbaka.

Låt julklappspelet börja!


Ha nu en God Julmust, mycket godare än Coca Cola!

Kommentarer:

1 Syster:

skriven

En sån klapp kan du få! Tack för tipset!

Svar: Var så god, och jag lovar att bete mig som en rättskaffens hedning! :)
Tomas Krüger

2 Andreas:

skriven

Jajaja, whatever, bara de där röda chokladpaketen fortsätter dyka upp framför mig..

Svar: Alladin?Oroa dig inte. Det är en helt annan saga...
Tomas Krüger

Kommentera här: