--- © Copyright 2013 tomaskruger.se ---

Ord som sällan behövs.

Bild: http://jack-pizza.com/

Egentligen så ska man kanske låta bli att frysa kött, men ibland så måste man.
Egentligen så ska man komma ihåg att tina upp fryst kött i förväg, men ibland så glömmer man.
Det är i det närmaste en omöjlighet att helgrilla en fryst köttbit och få den lagom rosa i mitten, vilket jag beklagade mig över. Min fru var som vanligt mer desperat efter mat än jag, och kom med ett förslag till upptining. ”Vi kan väl köra den lite försiktigt i mikron?”
Jag skakade på huvudet. ”Nej, även då förstör vi dessvärre köttet.”
”Nehej”, sa min fru. ”Då får vi väl helt enkelt stoppa köttet i en plastpåse och lägga ner den i blött vatten.”

 

Blött vatten? Jag vet inte hur det är hos er, men här i Normlösa så har vi mest bara blött vatten. Ja så här års så har vi ju naturligtvis även de frysta varianterna, men de brukar vi hellre kalla för snö och is.

 

Min fru hävdade genast att hon tänkt säga kallt vatten, men det vette tusan? Hon brukar säga saker som att hon "känner igen någon till utseendet", eller att "såsen var god till smaken". Det här med blött vatten är bara det senaste tillskottet, tro mig.

 

Nu ska jag erkänna att även jag använt uttryck som dessa ibland. I lumpen sa jag ofta åt mina underlydande att backa bakåt. Det brukar vara svårt att backa framåt, om man nu inte drabbats av svår nackvres vill säga. Nu erkänner jag att nackvres är en smula dialektalt. Du kanske föredrar ordet nackspärr?

 

Det var nog just därför som jag bad mina grönklädda kamrater att backa bakåt. De flesta av dem var stockholmare, och hade därför svårt för att förstå även de enklaste av instruktioner.
”Ta dän den där knäckemackan!”
”Dän?”

 

Hur ska man bemöta sådana språkliga brister? Det går ju bara inte. De hade till och med svårt att ta till sig det faktum att de visserligen befann sig i Östergötland, men att dess högt ärade invånare kallas för öchöttar.
Så jag fick lov att lägga till både det ena och andra. Som ”backa bakåt”, eller ”ta dän den där knäckemackan från kaminen!” (Allvarligt talat, vem försöker rosta ett knäckebröd på en glödgad kamin? Jädrar vad det rök illa i tältet.)

 

Håller min fru på med samma sak? Tycker hon sig märka att jag börjar bli lite senil, och ibland behöver förstärkande ord för att begripa? Det vore illa att bli gaggig redan vid min ålder. Jag har i och för sig läst att man blir senil av aluminium, och att det är aluminium i deodorant. Det kanske är säkrast att sluta rolla sig under armarna? Fast då vet jag vad frugan skulle säga. Precis samma sak som hon brukar säga när jag försöker bli lite kärvänlig framåt lördagskvällen.
”Ta du en dusch i lite kallt, blött vatten.”

Kommentera här: