--- © Copyright 2013 tomaskruger.se ---

F'n vet...


Jag satt i soffan bredvid grabben och hans kompis, när något gick på tok i köket.
KaABANGELESKRAMMEL...

- #€£V€T€$  $@T@N$ $K|T 0(K$â!

De bägge åttaåriga pojkarna spärrade upp ögonen. Orden hade de lärt sig redan på dagis, men rösten? Tillhörde den en blodtörstig zombie? En ylande varulv? Eller Satan själv kanske?
Vissa saker glömmer man bara inte, och eftersom jag inte alltid är den perfekt maken, så kände jag igen rösten. Helst så ville jag bara krypa upp i soffhörnet och dra filten över mig. Jag har sett tillräckligt många filmer för att veta att hjälten alltid vinner över zombies, varulvar och Beelzebub, men inte ens Bruce Willis har en chans mot sin fru.
Yippie-Ka-Yee Motherfucker!
Skulle inte tro det.
 
Frugan hade klantat sig, och det var mitt fel, eftersom jag kanske glömt gå ut med soporna, missat att tömma diskmaskinen, eller helt enkelt för att jag satt och tog det lugnt i soffan. Det fanns bara ett sätt att be om nåd på, så jag ropade ut mot köket.
- Behöver du hjälp?
- JA DET BEROR VÄL PÅ....  
Jag förstod inte exakt vad det var som mitt hjälperbjudande berodde på. Borde jag kunna räkna ut det själv? Var det en fälla? Frugan muttrade något i köket. Jag hörde inte vad, men en frän doft av ozon spred sig i huset. Eller var det senapsgas? Det var nog säkrast att fråga igen.
- Behövde du hjälp?
- JA SA JAG JU!

Jo hon hade ju faktiskt sagt ja. Först av allt faktiskt. Att jag alltid ska haka upp mig på inkompletta formuleringar.
Så jag reste mig och gick till köket. På golvet låg torkade tomater i olja. Frugan hade gjort dem själv veckan innan, varför det var särskilt onödigt för mig att ställa till det på detta viset. Hon stod på knä, plockade torkade tomater, och tittade lika trött som ilsket upp mot mig.
- Va? Nej du behöver inte hjälpa mig.

Min stackars hjärna försökte återigen tolka hennes ord, men kom bara fram till att den man som påstår att han förstår sig på kvinnor, han ljuger. Eller så har han varit kvinna, men tröttnat. Hur man nu kan tröttna på det? Tänk den som kunde säga en sak, och mena en annan. Vi män kan på sin höjd lära oss buktaleri, men att peka finger och skylla på dockan funkar nog inte i längden. Fast om en sju - åtta är, när grabben väl tagit sig igenom målbrottet, så skulle jag ju alltid kunna peka på honom, eller hans kompis.

Nu hade jag och mina dagdrömmar stått där och glott lite väl länge. Jag kände att jag kanske borde tillföra något, så jag pekade på tomaterna som simmade runt på golvet.
- De där kan du nog skölja av och använda ändå.

Det hade frugan redan räknat ut, helt på egen hand.
Först då begrep jag. Hon behövde visserligen hjälp, men inte av mig.
"Ja det beror väl på... av vem."
Vilket lämpligast översätts till:
"Ja, men inte av dig."

Vem behövde hon då hjälp av? Sekunderna innan hade hon åkallat Satan. Utför han hushållsnära tjänster? Begriper han sig på fruntimmer?
Fan vet, men han får gärna försöka.


 

Kommentera här: