--- © Copyright 2013 tomaskruger.se ---

Det google inte vet, mår jag inte illa av.

För er som tror att Google vet allt om er: Börja tvivla.
Jag googlade på "Gammal affär", som i lanthandel tänkte jag.
Första annonsträffen blev då:
"I ett Trist förhållande? Inled en affär! Träffa många andra. 100% Anonymt."
 
Nu är jag är en lyckligt gift man. Min fru är en lyckligt gift kvinna. Vilket i hennes fall innebär att hon är gift med en lyckligt gift man. Hur som helst så tyckte jag inte om att få upp den där annonsen. Jag vill inte att min fru ska råka läsa över min axel, och börja tvivla på att hon verkligen är gift med  en lyckligt gift man. Ett tu tre så sitter vi där framför en äktenskapsrådgivare, som naturligtvis uppmanar henne att ta ut skilsmässa. Hur ska mina strumpor då ta sig från badrumsgolvet, ner till tvättmaskinen, och upp till byrålådan igen? Nej det här duger verkligen inte.

Visst förstår jag var det gick snett för Google. Det var det där med den gamla affären. Sånt kan hända vem som helst. Ta mina svärföräldrar till exempel. Nu ska jag inte uttala mig om huruvida deras förhållande var trist eller inte, men de hade en affär, med varandra, i Österstad. Jag var inte med på den tiden, men jag tror att den hette Österstad livs. Inte tusan träffade de många andra för den skull. Det bodde helt enkelt inte många andra i Österstad. Särskilt anonymt var det inte heller. Alla kände verkligen alla, och den ene av dem hette Snål-Stig.
Det är knappast lätt att tjäna storkovan under så bistra förhållanden.
 
Då visar Google upp en betydligt bättre lönsamhet, men hur väl känner de mig?
Eftersom jag inte uppskattade reklamvalet, så blev jag lite nyfiken och tittade efter.
Svaret har försatt mig i lite av en identitetskris. Baserat på mina sökningar så har Google kommit fram till att:
- Jag är en kvinna.
- Av okänd ålder.
- Som talar engelska.
- Och gillar Bodybuilding, Irland och tecknade serier.

Irland verkar vara fint. Kalle & Hobbe är underbara, min engelska är utmärkt, och jag har faktiskt biceps. Det går bara inte att se dem.
Resten bekymrar mig däremot en smula. Ni förstår, kvinnor i okänd ålder brukar alltid råka så illa ut. Det är bara att slå upp vilken tidning som helst, eller googla:
"Kvinna i okänd ålder fick räddas ur vattnet vid Munksunds hamn."
"Kvinna i okänd ålder ramlade från klippa."
"Kvinna av okänd ålder väldigt upprörd över att en kvinna i 30-årsåldern tagit hennes tvättid."

Ni ser, det blir bara värre och värre. Dessutom så känner jag mig plötsligt så hopplöst gammal. Man räknar nämligen så här har jag förstått:
- Flicka, ung kvinna, kvinna, kvinna av okänd ålder, och kvinna daterad med kol-14 metoden.

Vad ska jag då göra åt detta?
Ingenting faktiskt.
Det går visserligen att välja bort intressebaserade annonser, men vem blir jag då?
En kvinna av okänd ålder och utan intressen.
Nej tack! Då talar jag hellre talar engelska, gillar bodybuilding, Irland och tecknade serier.
Det sista jag vill är att Google ska behöva tycka synd om mig.
 
 

Kommentarer:

1 Anonym:

skriven

sådär ja ,så svårt var det väl inte att sätta fart med bloggandet , fåntratt där som hade en paus ,du måste tänka på oss som har blivit beroende av din blogg

Svar: Tack för att du fortfarande tittar in. Jag har inte tänkt sluta blogga, det bara blir så emellanåt.Det är inte det att jag inte skriver, utan att jag skriver annat och har svårt att hinna med bägge.
Mina blogginlägg tar mycket längre tid att skriva än det kanske kan tyckas, och det är dessvärre inte så många som läser dem, men tack för att du gör det. :)
Tomas Krüger

2 v:

skriven

Jag läser också dina inlägg! Kikar in på din blogg varje dag och hoppas varje gång på ett nytt inlägg. Sättet du skriver på fängslar dem flesta :)

Svar: Tack V, men om du tror att smicker ska få mig till att blogga så tror du helt rätt. Ett lite långt inlägg om päronträd, bara för din skull. :)
Tomas Krüger

Kommentera här: