--- © Copyright 2013 tomaskruger.se ---

Lika barn kriga bäst

 
Ser ni kriget på bilden?
Det kanske inte är så lätt för den oinvigde. Själv så har jag passerat platsen var morgon på väg till jobbet, och följt utvecklingen med stort intresse genom åren…
Nej, det har jag ärligt talat inte. Jag har snarare suckat oförstående.

 

Jag tror att det hela handlar om exkrementer. Hundbajs för att vara mer exakt. Sådant som måste man plocka upp efter sin hund i bebodda trakter. På andra sidan stora vägen däremot, till vänster i bilden, kan man tänkas få slippa. Där löper en otrafikerad grusväg längs en gammal banvall. Där är det skit samma för den mindre nogräknade.

 

På morgonkvisten så går man nämligen inte ut med hunden på en promenad. Det är helt fel ord. Promenader görs antingen som motion eller rekreation. Karlar promenerar till exempel inte runt hörnet för att pissa. Vi går, eller halvspringer om det är riktigt illa. Samma sak gäller för alla nödiga vovvar. Då när de äntligen fått på sig kopplet, och dragit iväg med husse så fort som fyra små ludna ben förmår.

 

Hade det varit en promenad, så hade husse eller matte lika gärna kunnat gå bort till övergångsstället. Eller helt låtit bli att korsa vägen. Istället är det bråttom. Hund och husse kommer längs gatan till höger i bild, och behöver nödvändigtvis korsa stora vägen så snabbt som möjligt. Två hinder finns längs vägen. Livsfarlig trafik, och ett dike. Trafiken kan man stirra på och hötta ilsket åt med näven. Det kan man i och för sig göra även med diket, men diket bryr sig om möjligt än mindre än bilisterna.

 

Diken kan man istället angripa med några skottkärror med grus och en skyffel. Nu skulle man visserligen kunna ta till samma vapen mot bilisterna, men till skillnad från diken, så brukar bilister besitta förmågan till att ge igen.

 

Så diket skyfflas igen med grus, för att underlätta passagen till pissepausen. Jag är tämligen säker på att det är gubbar som gör detta. Fruntimmer av den aktuella generationen brukar inte visa upp just den här typen av handlingskraft, eller ska vi kalla det för skadegörelse? För var gubbe som någon gång besökt en pissoar, borde nämligen kunna räkna ut vilken funktion som ett dike är tänkt att ha. Det ska rinna vatten i dem. Är man då inte tillräckligt intelligent för att slänga ner ett grövre cementrör innan man häller på gruset, så slutar vattnet att rinna, men det slutar inte att komma.

 

Regniga dagar påminner denna genväg därför om Hooverdammen, fylld upp till bredden. Då får hund och husse likt förbaskat leriga tassar och skor. Dessutom så mättas vägbanken med vatten, vilket inte heller är särskilt bra.
Så Trafikverket får lov till att skicka en grävmaskin till Fornåsa, för att riva dammen. Ett par dagar senare så har gubbarna fyllt på med grus igen. Även denna gång utan att bereda fri passage för vattnet. Trafikverket skickar återigen ut en grävmaskin, men ids inte gräva bort dammen hur ofta som helst. Det blir helt enkelt för dyrt. Så gubbarna tycker att det är mödan värt att ta några vändor med skottkärran vid behov. Jag ger mig tusan på att de har ett schema för vems tur i ordningen som det är.

 

Alla krig börjar med att den andre ger igen. Alla krig fortgår genom att den andre inte ger med sig. Trafikverket kunde ha vänt andra kinden till och grävt ner ett cementrör under dammen. Gubbarna kunde gott ha begripit att göra det själva.

 

Nu finns det en punkt i varje krig när någon av parterna tröttnar på att strida. I stället för att förhandla om fred, så är det då dags att eskalera det hela. Nu sitter det mätpinnar längs gräsmattan. De pinnarna är naturligtvis lätta att runda. Staketet som ska sättas längs pinnarna blir nog mer svårforcerat.  För jag förväntar mig att det handlar om ett blivande staket. Precis som jag förväntar mig att gubbarna kommer fixa ett lagom stort hål i staketet. Inte en grind, utan ett hål, som Trafikverket då måste polisanmäla och laga.

 

Tre - fyra vändor senare, när tidningarna fått skriva om hur pass stort skadestånd som väntar den gubbe som blir ertappad med bågfilen högsta hugg, så kommer staketet få vara ifred. Istället så kommer gubbarna börja gå bort mot staketets slut, och pressa sig emellan det och häcken. Eftersom de även fortsättningsvis kommer fylla igen diket, så kommer kriget med Trafikverket att bestå. Dessutom så kommer husägaren surna till över alla hundar som passar på att pissa på hans häck. Då när husse så lägligt måste stanna upp och dra in magen för att komma emellan.

 

Tyvärr så kommer jag inte få veta hur det hela slutar. Mitt jobb ska dessvärre flytta från Motala till Linköping, så jag kommer inte längre ha vägarna förbi. Men skulle ni någon gång passera Fornåsa, och till er förvåning inte se något annat längs vägen är rykande ruiner, så vet ni vad som hänt.

Kommentarer:

1 v:

skriven

Hundägare kan tydligen vara jäkligt envisa och korkade till och från.

Svar: Det finns två typer av idioter här i världen. De som har hund, och de som inte har hund... ;)
Tomas Krüger

2 Anonym:

skriven

Jag lovar rapportera hur det går

Svar: Det tackar jag för! :)
Tomas Krüger

Kommentera här: