--- © Copyright 2013 tomaskruger.se ---

Suuk

Av någon anledning så har jag blivit förkyld, och fått ont i den där kroppsdelen som håller samman huvudet med axlarna. När jag gnällt om saken en liten stund, kanske tre fyra timmar på sin höjd, så erbjöd sig min fru att massera bort problemet. Jag måste erkänna att det kändes lite olustigt när hon tog strypgrepp på mig bakifrån, men vad vet jag? Massage ingår ju i hennes utbildning, så hon om någon borde väl veta? Det tycks som om jag är rätt illa däran, för jag svimmade ett par gånger under behandlingen, varpå frugan inte ville fortsätta. Hon sa något om att jag inte var värd det, men jag sa att det var jag visst, och satte tillbaka hennes händer runt min hals igen. Sen blev det svart. Jag hade helt uppenbart svimmat igen.

Min fru är en driftig kvinna. Hon fick liv i mig igen genom att stjälpa ner mig i Svartåns kalla vatten. Nu är jag rätt så tung, så för att lyckas släpa ner mig till bryggan så blev hon tvungen att knyta ihop mina händer och fötter. Dessvärre så hamnade flera stora stenar i mina fickor när hon drog mig nerför slänten, varpå jag sjönk till botten. Det kunde ha blivit riktigt otäckt, om det inte varit så lågt vattenstånd. Ibland så förstår jag inte vad de håller på med borta vid kraftverksdammen, men för en gångs skull så blev min fru mer upprörd än jag. Hon hämtade röjsågen för att kunna såga upp mina knutar där jag stod ute i vattnet. Nu är den sågen inte särskilt lättstartad, men jag höll tyst. Frugan brukar bli sur när jag försöker ge henne råd. Till slut så stod jag inte ut längre. Jag frös om benen, och om jag ska vara ärlig så är min kära hustru inget vidare på knutar och knopar. De gick upp mest av sig självt.

Tyvärr så blev jag nästan ännu mer förkyld av att bada, men min fru är så omhändertagande. Hon satt där med en kudde i händerna och väntade på att jag skulle somna först, men en nattuggla är en nattuggla, hur sjuk han än är.
Sov sött min egen Florence Nightingale, så att du kan ge mig frukost på sängen i morgon bitti.

Kommentarer:

1 V:

skriven

Skrattar alltid till dina inlägg. Helt underbara! Hoppas att du mår bättre (från förkylningen och mordförsöket)

Svar: Jo tack V, jag mår för bra... :)Jag höll på med ett inlägg hos dig, när du lade locket på för allmänheten häromdagen. Nu när du dykt upp här så kanske jag vågar be om audiens, men känn inget som helst tvång. Det kommer ett sådant där mejl framöver.
Tomas Krüger

Kommentera här: