--- © Copyright 2013 tomaskruger.se ---

Skönheten och odjuret.

 Min fru är iväg på en repetition, men det är inte fråga om något finkulturellt, som amatörteater eller storbandsjazz. Istället ska hon leka mannekäng. Ni vet, gå så där stolpigt och stötigt på en catwalk, och samtidigt se lite avvisande kall och småsur ut. Då har man attityd förstår ni.
 

Jag min idiot trodde att man kunde ha olika sorters attityd, och att man då hellre borde välja en som var glad, vänlig eller åtminstone lite neutral. Men nej, man ska se ut som att man inte ens skulle ödsla en blick på en drunknande medmänniska, än mindre riskera att bryta naglarna genom att slänga ut en frälsarkrans. Det är attityd! Det signalerar styrka och integritet! Om man är fullständigt dum i huvudet vill säga.

 

”Gå fort och le mycket, så ser ingen hur ful du är”, som Lasse Åberg sa. Att gå stolpigt och se sur ut har rent motsatt effekt, i alla fall på mig. Nu kommer min fru le som solen själv, så pass väl känner jag henne. Hon ville dra med mig upp på catwalken, så illa känner hon mig. Nu är jag inte särskilt blyg av mig, men det där är emot min religion. Dessutom så blev jag tvungen att springa som Usain Bolt, och samtidigt tvinga fram ett leende som gick från öra till öra, för att kunna dra minsta lilla nytta av Lasse Åbergs råd.

 

En av oss passar bättre på catwalken än den andre. Se bara på bilden från vår bröllopstur med Mariefreds museijärnväg. Det var nog nära att hon gifte sig med den stilige konduktören istället.

Kommentarer:

1 anette (frugan):

skriven

Du är väl för rar.. Jag tror att du skulle göra dig bra på catwalken. Om du fick gå o hålla i något riktigt manligt med sladd..

Svar: Det räcker inte med en sladd på catwalken. Där krävs något bensindrivet, som en motorsåg, minst...
Tomas Krüger

Kommentera här: