--- © Copyright 2013 tomaskruger.se ---

Matlagning med reklam.

Japp, det här bara måste räknas som reklam för exklusiva krossade tomater, även om jag inte är sponsrad. Det går för den delen precis lika bra med något budgetval, för den som struntar i hur det smakar.
 

I alla fall. Ställ fram en burk krossade tomater av finare sort och en trea grädde. Något fattas redan, men vad? En till burk tomater så klart, och några röda chilifrukter. Hur många är då några undrar du? Och det frågar du mig? Vem är jag? Den allvetande skräphögen kanske? Att köpa chili är inte direkt som att handla bananer. Man kan inte bara gå på färgen. Chilifrukter är små lögnaktigt lynniga jäklar utan minsta spår av heder och samvete. Du måste smaka, och det borde du ha gjort redan i affären. Får man inte smaka i din affär? Då ska jag lära dig ett knep. Ta chilifrukten i skaftet och håll den så nära din hornhinna som möjligt. Tåras ögat och svider som bara den? Bra! Det är ett tecken på att du är jäkligt lättlurad och dessutom alldeles för feg för att provsmaka fastän du verkligen borde. Men att stå och lipa där bland frukt och grönt med en chili inkörd i ögat, det går tydligen bra? Jag undrar om jag någonsin kommer begripa mig på din sort?

 

Bryt nu istället av en liten bit och smaka på den. Om du köper chilin oavsett hur den smakar så kommer ingen att gnälla på dig, det lovar jag. Hur smakar det? Milt, sött och förföriskt? I så fall är det bara att beklaga. Det där är en paprika, ingen chili. Be någon om hjälp istället, för det här går verkligen inget vidare. När det bränner och hettar, fast med en fyllig arom som ackompanjemang, ta då tre, fyra stycken beroende på storlek, och lägg dem i en påse. Nej inte i samma påse som paprikan. Ta en ny.

 

Så, nu står vi där vid köksbänken igen. Vi hade sparat en jädra massa tid om du klarat av det där med chilin på egen hand, men jag är inte sur för det, inte än. Ta nu fram en lagom stor gul lök. Nej, jag tänker inte förklara storleken närmare än så. Ta en lök bara, skala och hacka den sisådär på ett ungefär. Skiva en eller två vitlöksklyftor när du ändå håller på. Häll ganska frikostigt med solrosolja i en kastrull, pytsa i lök och vitlök och peta dem åt kastrullens ena sida. Hacka chilin, och låt den fräsa på den andra sidan. Blanda inte de två i onödan. Varför inte? Därför inte! Lugna dig människa, jisses. Låt nu alltihop fräsa sig gyllenbrunt, på gränsen till bränt. Dra då bort kastrullen från värmen, skopa ur en två tredjedelar av chilin och lägg den i en liten skål. Nej det är inte färdigt att servera. Kom vi inte överens om att du skulle lugna dig? Häll i grädden. Halva paketet eller hela paketet. Det beror på hur pass blint som du litar på det här med LCHF. Nu behöver du 1 till 1 ½  tärning hönsbuljong, så därför nöjer du dig med 1 till att börja med, okej? Jaså det kunde du räkna ut själv? Ser man på, det artar sig!

 

Äntligen har det blivit dags för de krossade tomaterna men, och det här är viktigt, när du har hällt i tomaterna, så släng inte burkarna. Se till att ingen kan skära sig på locken och ställ dem sedan på bänken. Varför? Är inte det helt uppenbart? Låt mig dra en liknelse. Du korkar upp en fin flaska rött, fördelar den mellan gästernas glas och slänger sedan flaskan i glasåtervinningen. Nej det gör du inte. Du ställer flaskan mitt på bordet till allmän beskådan, eftersom det inte bara förhöjer smakupplevelsen, utan för att gästerna även vill veta vad det är som de dricker. Alltså hör konservburkarna hemma på köksbänken, om de så är tomma eller inte.

 

När det hela blivit varmt och puttrat till, så har det blivit dags att plocka fram stavmixern och purea det hela. Smaka. Är det starkt nog? Säkert? Liiite chili till kan du väl ändå pytsa i? Mixa igen och smaka. Nu då? Äh va tusan. Ha i alltihopa vetja! Låt det bränna i bägge ändar!

 

Men chili har en egenhet, den börjar lite försiktigt, ökar i hetta till ett crescendo, för att sedan sakta klinga av. För att minska denna bergodalbana behövs en krydda som är lite mer tvärtom. Stark från början, men relativt kort i smaken. Vitpeppar är mitt val i det här fallet. Blanda i till dess att chilin inte längre känns som ett fartgupp i munnen. Jo jag vet att det blir starkt. Vad hade du väntat dig?

 

Beroende på en massa saker så kan det tänkas att soppan, (för det här är en soppa), behöver lite mer kropp. Lite sötma och syra kanske? Ta då inte fram sockerskålen, utan mixa hellre i lite äpple efter egen smak. Låt kastrullen puttra i några minuter. Häll upp i skålar. Strö ett par färska oreganoblad ovanpå, och servera med lite brytbröd, gärna med en svalkande dipp av yoghurt och röd paprika vid sidan om.

 

Jo just det. Dina gäster kommer vilja dricka något till detta, men det överlämnar jag till dig.

Kommentera här: