--- © Copyright 2013 tomaskruger.se ---

Mandelkubb - Lützen style

Säljare är också människor. Fikar de fem gånger per dag, så går de upp i vikt, och det bekymrar dem. Så får du besök av en påfrestande leverantör, nöj dig då inte med en slät kopp kaffe. Ställ fram lite fikabröd, och truga tills det äts. Låt ingen komma undan med att nafsa lite i kanten för att sedan börja visa Powerpointpresentationer. Nej hävda att projektorn är trasig. Börja berätta om din frimärkssamling, och se på när de allt plufsigare kinderna motvilligt tuggar i sig wienerbrödet.
 

Gårdagens besök förtjänade inget fikabröd, eftersom han är en riktigt trevlig prick. Fast jag tänkte ställa fram något litet ändå. Jag lever inte alltid som jag lär, det är bara att erkänna. Dessutom så kan det ju tänkas att jag själv ville ha något att tugga på. Varsin mandelkubb kanske? De var djupfrysta, men det var ju inget som inte mikron kunde ändra på. Tio sekunder på full effekt, det brukar vara en bra början. Fast mandelkubbarna borde bli bättre på lite lägre effekt. Låt se nu. Tio sekunder på 900 watt, det motsvarar ungefär 1 ½ minut på 90 watt. In med det lilla fatet i mikrovågsugnen och tryck på start. Sedan gick jag iväg för att se så att mötesrummet var i ordning.

 

Ett par minuter senare anlände mitt besök till parkeringen utanför. Låt oss kalla honom för Tobias, för det är han van vid. Tobias parkerade, klev ur bilen, sniffade lite och såg sig förvånat omkring. Hade det öppnat ett bageri i närheten?
En våning upp på andra sidan gatan stod ett fönster på vid gavel, trots att det var rätt så kyligt ute. Innanför det fönstret ligger vårt fikarum. I det fikarummet finns en mikro, som tycks ha blivit lite senil på äldre dar.

 

Visst började jag ana oråd när jag kände lukten och såg att mikron var helt rökfylld, men hoppet är det sista som överger en fikasugen människa.  Jag tog ut fatet, ställde ner det i vasken och spolade lite vatten över de bägge rykande mandelkubbarna. Nåja, värre hade Tobias säkert smakat…
När jag kom tillbaka till vasken efter att ha öppnat fönstret, så rök det fortfarande om den ena mandelkubben.
Det var inte sådan där ”oj vad jag är varm” ånga. Snarare samma sorts rök som när man blåser ut ett stearinljus, varpå veken envist fortsätter glöda. Det pyrde inuti den spruckna mandelkubben, trots att jag hällt vatten på den.

 

Jag hällde över mer vatten. Först därefter kom jag på idén att ta fram mobilen. Så bilden ovanför är dessvärre inte särkskilt dramatisk, fast å andra sidan lyckades jag hindra brandlarmet från att gå igång. Däremot så kände mina arbetskamrater lukten, och kom sättandes från alla håll. Ingen tyckte att det var mikrons eller mandelkubbarnas fel, istället pikade alla mig. Helt obegripligt och fullständigt orättvist om jag får säg det själv. Jaja, det är säkert glömt i morgon, och grisar kan verkligen flyga.

 

PS.
Tobias fick nöja sig med en slät kopp kaffe. Jag gick ut på baksidan och slängde mandelkubbarna i containern som det står brännbart på. Den kändes mer passande än den vanliga soptunnan.

Kommentarer:

1 Anonym:

skriven

Hahaha undrar om det finns körkort på micro skulle du nog behöva din drasut!!!

Svar: Jag vet vem du är, och låt mig säga så här. Känns inte snuset i din dosa lite extra fuktigt idag? Hur kan det komma sig....?
Tomas Krüger

Kommentera här: