--- © Copyright 2013 tomaskruger.se ---

Jag är inte bitter.

Nej jag är inte bitter. Fastän en tonårig tjej kan ta en bild på sin omsorterade sminklåda och få nittiofem kommentarer, (hittills).  Hennes läsare är väl helt enkelt intresserade av sminklådor, och hälften av kommentarerna är dessvärre av typen ”God dag yxskaft, vilken fin blogg du har, kolla in min blogg.”


En annan tjej skriver mest bara om hur snälla hennes läsare är, samt att hon ska ta tag i bloggandet igen, snart. Den här gången menar hon det, eller nästa, eller nästa. Mellan varje inlägg ökar hennes läsarantal med tusen besökare eller så, men jag är inte bitter. Hon är elva år gammal, och började blogga när hon var åtta. Jag började när jag var fyrtioett år, och nu är jag fyrtiotvå. Det är väl inte riktigt lika charmigt kan jag tänka.

 

Inte heller kan jag öka på läsarantalet genom att posera i hotpants, dra på mig dubbla pushupbehåar och puta med läpparna, kraftigt insmord med brun utan sol. Eller, det kan jag nog göra, men besökarna skulle titta in som hastigast, hånskratta och förmodligen aldrig komma åter. Ja någon beige perverterad farbror skulle väl kunna tänkas börja stalka mig, men till slut så skulle jag nog förlora även honom till Kissie.

 

Jag skulle kunna skaffa en häst, blogga om att jag blir allt mer allergisk och lova att om ett år skänka hästen till min allra trognaste besökare. Jag skulle bli större än Jesus. Fast det är jag nog redan. Vad hade han, tio - tolv lärjungar som följde honom i hälarna? Ja de kanske är några fler nu, men så har han ju också hållit på i tvåtusen år. Själv så närmar jag mig tre månader. Det är en viss skillnad, faktiskt.

 

Men det främsta skälet till att jag inte är bitter, är att jag inget har att vara bitter för, tvärtom. Jag skriver av rent egoistiska skäl, för att det roar mig att roa andra.
Så finns det de som verkligen har något att skriva om, men som kanske ändå skrivit sitt sista inlägg.
http://ikroppenmin.blogspot.se/

Kommentera här: