--- © Copyright 2013 tomaskruger.se ---

Tvagning

Där jag tränar får man lov att duscha inne på en handikapptoalett. Eftersom även duschen är handikappanpassad, så kan man välja mellan ett handhållet duschmunstycke och ett som strilar lite mer från ovan. Jag väljer det som man håller i handen, men för att inte stänka ner hela toaletten, så drar jag först duschdraperiet runt mig. Sen så trycker jag på knappen, och börjar skrika som en liten flicka. För istället för varmvatten ur handmunstycket, så kommer det naturligtvis kallvatten uppifrån.

 

Nästa gång gör jag precis samma sak, förutom att jag närapå river ner duschdraperiet i ett hopplöst försök att komma undan. Tredje gången så minns jag mina bägge föregående misslyckanden, och tar tag i den spak med vilken man faktiskt kan välja varifrån vattnet ska komma. Jag ställer om den, och inser i samma stund som jag trycker på knappen att det kanske var en smula korkat att förutsätta att spaken stod fel. Än en gång blir jag översköljd med isvatten.

 

Fjärde gången gillt så tittar jag på spaken. Ser att den pekar mot handmunstyckets slangfäste, och trycker, lätt nöjd över mig själv, på knappen. Nu är logik kanske inte vvs-konstruktörers starka sida, eller så är de helt enkelt bara elaka. Jag vet inte vilket, men vattnet är kallt kallt kallt, och faller över mig som ett vinterregn.

 

Femte gången gör jag rätt från början, men avslutar med att ställa spaken i regnläge. Kanske vill jag att fler ska få inse hur dumt konstruerad den där spaken är. Kanske vill jag bara vara lite elak jag med. Jag drar undan duschdraperiet, sträcker mig efter handuken för att slippa droppa ner golvet, och börjar torka mig uppifrån och ner. När det blivit dags för knän och smalben så böjer jag mig fram, och trycker in knappen med rumpan. Vattnet regnar åter över mig, och även om det är varmt, så blöter det ändå ner min handduk.

 

Sjätte gången har jag lärt mig även denna läxa, och kliver ur duschen innan jag böjer mig fram. Fast eftersom det är en handikapptoalett, så skallar jag istället den där rostfria förlängningsarmen till tvålflaskan, varpå jag får tvål på såväl handduk som lekamen.

 

Den sjunde gången har jag till slut lärt mig bemästra duschandets ädla konst. Kanske då jag är på Lundbybadets simhall med min pojke. Där finns det främst duschar utan handmunstycken, varpå det hela går tämligen smärtfritt såväl innan som efter badet. Vi är inte ensamma där. Ett gäng grabbar i fjortonårsåldern har badat klart med sin skolklass, och håller på att fixa sig i ordning. De befinner sig i en osäker och försiktigt fåfäng ålder. Grabbarna kunde till exempel inte ta av sig skorna utanför omklädningsrummet, efter som skogränsen befinner sig i ett unisexområde. De ville inte gärna stå där inför tjejerna utan mössa, två centimeter kortare än normalt, och med ett par pinsamma hål i strumporna.

 

Inne på badet blev de tvungna att visa sig som de faktiskt såg ut, även om de såg till hela tiden spänna ut bröstet, samt korsa armarna på det där viset som får bicepsmusklerna att se lite större ut. I duschen efteråt får grabbarna äntligen slappna av igen. En av dem går på toaletten, och torkar sedan sina händer under varmluftstorken utanför. Han tittar på varmluftstorken bredvid den som han själv använt, pekar förbryllat och utbrister till sin kompis. ”Tror de verkligen att någon vill torka sina händer så där långt upp?” Kompisen tittar på varmluftstorken, skakar på sitt huvud och svarar. ”Du den där använder man för att torka håret.”

 

Ett allmänt gapflabb utbryter. Jag lyckas hålla mig, men ler överdrivet kraftigt när jag går förbi. Killen ser ut att vilja försvinna från jordens yta. Det fanns visserligen inga tjejer där inne, men något säger mig att de snart fick höra talas om det hela ändå.

Kommentarer:

1 anette (frugan):

skriven

Kan vara svårt det där med duschar. Men snart kommer nog du att lära dig också.

Svar: Nä jag tänker enbart bada fortsättningsvis...
Tomas Krüger

2 Johan:

skriven

Snart dax att ge ut en liten bok, "Tomas betraktelser" tycker jag. Skulle kunna bli en storsäljare lagom till jul! Underbar läsning.

Svar: Tack Johan, det kanske jag skulle göra. :)
Tomas Krüger

Kommentera här: