Hans majonnäs konungen…

Nej då tycker jag att vi istället ska återvända till det majestätiska, eller avsaknaden därutav. För att citera Sunes Jul. ”Har man en pillesnopp, så ska det väl synas att man har en pillesnopp.” Nja, det kanske är att ta i en smula, men är man kung, så ska det väl ändå synas att man är just kung?
Kungen stod där framför mikrofonen, iklädd en brunbeige rock, en vit skjorta som stack upp något lite över kragen, och så slips, naturligtvis. Var hade han kravatten, den purpurfärgade manteln med hermelinpälskant och sin spira? Är det för mycket begärt att vår kung dyker upp med guldkrona på skallen, eller att han springer runt och viftar med sitt svärd för att lära såväl stadsråd som kommunalpolitiker att veta hut?
Ska inte en kung som kunna försvara sig själv? Borde inte säpofolket vara lite smårädda i sin nyckfulle regents närhet? Det var bättre förr! Det tycker i alla fall jag, men inte den där tjejen som stod strax invid mig i Motala stadspark. Hennes besviket förvånade röst konstaterade något helt annat. ”Han har ju glasögon!”
Höj ljudet rejält och lyssna precis i början av klippet.