--- © Copyright 2013 tomaskruger.se ---

Det är fult att peka

Det är dessutom dumt att raka sig trött. Jag menar inte att man skulle raka sig till dess att man blir trött. Då har man antingen väldigt kraftig skäggväxt, eller svårt begränsad uthållighet. Nej istället är det så att jag just rakat mig medan jag var trött. Än sen, tänker du. Man brukar väl vara trött när man rakar sig? Jo det är sant, men det är skillnad på nyvaken trötthet och gonatttrötthet. Koordinationen var inte den bästa. Jag hade svårt att fokusera blicken på missade skäggstrån, och så vägrade polisongerna att bli lika långa. Eller lika korta kanske jag hellre borde säga, så att ingen får fel uppfattning om mig. Jag bor visserligen på landet, men jag varken snusar, bär jeansväst eller rattar en rostig Ford.

 

Men den koordination som försämrats mest på sistone, och det oavsett min grad av vakenhet, är just det där med att peka. När jag jobbade på Autoliv så hade vi en farbror där som hade en fullständigt rabiat inställning till den som petade på hans skärm. Naturligtvis så var hans arbetsuppgifter sådana att jag och flera andra ständigt behövde peka på hans skärm. Man hann inte längre än börja fälla ut pekfingret förrän farbrorn ryckte till och hötte med sin lilla rotting.

 

Nu var pinnen inte gjord av äkta rotting, istället var det en liten emaljerad kopparstav med en mjuk bit krympslang i ena änden. Pinnen hade två uppgifter. Dels kunde den smärtsamt bestraffa det finger som ens tänkt tanken att rikta sig åt bildskärmens håll. Dels kunde man få låna pinnen till att peka med, om man nu absolut behövde peka, vilket man behövde, hela tiden.

 

Det var inte så att pinnen fick vidröra glaset, men om det ändå råkade hända, så fick man ändå sitta kvar där i båset på nåder. Naturligtvis efter att först ha blivit utskälld av denne ilskne lilla farbror, med sin mustasch och sina små elaka glasögon. Jag undrar vad som skulle ha hänt om jag petat på glasögonen? Då hade jag nog inte suttit här i dag.

 

I alla fall. Efter fem års uppfostran, förlåt, samarbete, med denne facis..., farbror, så var jag riktigt duktig på att hålla mina fingeravtryck borta från bildskärmar. Sedan hände något. Nokia fick för sig att man kunde sätta pekskärmar på mobiltelefoner. Apple kom på att man kunde sätta pekskärmar på mobiltelefoner, och dessutom få folk till att köpa dem. Google kom på att man inte alls behövde komma på något, eftersom det gick lika bra att härma andra. Det sista gick rent av ännu bättre än att ha egna idéer.

 

Ett tu tre så fanns pekskärmarna överallt. På telefoner, på surfplattor och på datorer. De finns på bilbesiktningen, på bensinmacken och på Ikea. Med detta försvann min förmåga till att peka men inte röra. Nu för tiden kan jag inte ens peka på frukosttallriken utan att köra ner fingret i gröten. Jag håller visst också på att bli en märklig farbror, fast av en helt annan sort.

Kommentera här: