--- © Copyright 2013 tomaskruger.se ---

Minnen och profetior.

Hur tidiga minnen kan man ha egentligen?
Mitt första minne är helt isolerat. Det är en ö i tiden, omgiven av glömska. Jag åkte barnvagn. Inte en sittvagn, utan en liggvagn. Jag minns hur suffletten fälls upp, och att ett litet plastfönster sätts för nedre delen av öppningen. Himlen bakom var mörkblå. Kanske är det just därför som minnet etsades in. Nu tänkte jag knappast att ”Shit pommes frites! På med sydvästen och reva seglen, för nu blir det extremväder! Nej problemet var snarare att min barnflicka led av ombrofobi by proxy.

 

Det är en diagnos som jag är lite stolt över att ha hittat på helt själv. Första delen, ombrofobi, är fobi för regn. By proxy innebär att hon projicerade det hela på mig istället för sig själv. Det var jag som inte fick bli blöt, inte hon. Kanske smittade hennes stressade tillstånd av sig på mig den gången. Adrenalin förstärker minnesförmågan kraftigt, även hos små barn.

 

Åren som följde var jag rädd för regn. Vid minsta regnstänk öppnade hon dörren och skrek efter mig. ”Tomas, kom in! Det regnar!” Varpå jag började tjuta och sprang mot huset i vild panik.

 

Nu gick min rädsla för skyarnas väta över med åren. Däremot så satte tiden med mig värre sår i själen hos min stackars barnflicka. Några år efter det att vi gått skilda vägar, så sällade hon sig till en religiös gruppering som tror att världen ska förintas lite då och då. Problemet är bara att de i regel har fel i sina profetior. Ska jag vara helt ärlig så har samtliga utlovade undergångar blivit inställda på grund av bristande intresse. Men de ger sig inte för det. Nej då. Jag måste faktiskt ge dem en eloge för deras målmedvetenhet. Deras medlemmar går runt och knackar dörr i ett utdraget försök till att skapa en opinion för Armageddon. För de vill märkligt nog att världen ska gå under. Det är nämligen så att om man tror på att världen ska gå under på deras vis, så blir allting så mycket bättre efteråt.

 

Det sista har jag funderat mycket över, och jag tänker så här. En bit från där jag bor finns ett gammalt hus. Det köptes som en sommarstuga med rejäla renoveringsbehov. Köparen fixade först till taket. Sedan rev han bort golv och väggar på bottenvåningen för att kunna fixa till grunden. Därefter byggde han en ny undervåning, och renoverade övervåningen

 

Jag sa det till min fru medan han höll på, och han har själv erkänt efteråt, att det hade varit smartare att riva hela skiten och bygga nytt istället. Fast ska det verkligen vara nödvändigt att ta till så pass drastiska åtgärder för att få ordning på den här planeten? Kan vi inte först pröva att ta det steg för steg? Förslagsvis i samma ordning som sommarstugeägaren. Först så fixar vi till nordpolen. Lägger lite ny is, fixar hängrännorna och fluffar till isbjörnarna. Sedan rensar vi ut allt söder om kräftans vändkrets, så att vi får tillräckligt med svängrum till att gjuta en ny kontinentalplatta under sydpolen. Kanske passar vi på att sortera kungspingvinerna efter adelskalendern när vi ändå håller på. Därefter bussar vi riksrevisionsverket på Sydamerika, och låter Kristina Lugn prata extra långsamt med alla ilskna krigsherrar i Mellanöstern och Afrika. Till sist så flyttar vi Madagaskar lite närmare fastlandet. (Utifall att någon skulle vilja bygga en bro dit lite längre fram i tiden.) Först därefter så fixar vi till övervåningen. I ärlighetens namn så är det den lätta biten. Det är bara att stänga ner Facebook, förbjuda alla produkter som börjar på ” i ”, och göra kanoter av de som fokuserar på kortsiktiga vinster.

 

Om renoveringen ändå skulle falera, så har jag fått en broschyr i brevlådan från min gamla barnflickas kompisar. De har lite buzzwords längst upp. Hål i ozonlagret, fiendskap, rashat, samt Aids. Fast dessa populära ord har de bara skrivit dit för att väcka intresse. Strax under så kan man istället läsa följande. ”Detta berör alla!” Jo det låter ju rimligt. ”Vill du veta hur det skall gå med världen?” Ja lite nyfiken blir man ju faktiskt, och nu kommer den mest intressanta biten. ”Läs då artikeln, och fyll i kupongen på sidan 3.

 

Det sista har jag inte vågat göra ännu, men jag sparar kupongen för säkerhets skull. Det kanske låter som värsta paranoian, men kupongen anger att det är ett ”gratis erbjudande”, och att ”inga kostnader eller förpliktelser tillkommer”. Så brukar det låta. Sedan så dimper det ner ett par välsignade kalsonger i brevlådan varje fredag, tillsammans med ett inbetalningskort på femtiotre spänn för frakten. När man så försöker häva prenumerationen, så hänvisar alla till firmatecknaren. Den tjommen har inte visat sig på två tusen år, och jag börjar redan få fullt i kalsonglådan.

 

Dessutom så är det lite misstänkt att de som vet hur jorden ska gå under, ändå har en mejladress som slutar med @yahoo.se. Inte nog med att yahoo låter som ett glädjetjut, inser de inte hur fina domäner man kunde registrera på syndaflodstemat? www.nuärdetslut.info till exempel. Då tänker jag närmast på den där rosa elefanten som avslutade varje avsnitt av Fem myror är fler än fyra elefanter. Eller www.simmalugnt.nu, som i fablernas värld.

Kommentarer:

1 Anonym:

skriven

Mitt i prick

Svar: :)
Tomas Krüger

Kommentera här: