--- © Copyright 2013 tomaskruger.se ---

Inte nu igen...

”Nu vet jag i alla fall vad jag vill ha i julklapp”, säger frugan när hon kommer hem från jobbet strax innan midnatt. Redan då börjar jag ana oråd, för tomten har redan fått hennes önskelista.
 

Sedan tar hon fram sin mobiltelefon, eller det som är kvar av den. Den spruckna displayen var till största delen mitt fel, får jag höra. Det är jag som vill att hon SMS:ar innan hon åker hem sent på kvällen, vilket var just precis vad hon höll på med, när telefonen hoppade ner i marken.

 

Frugan har för vana att slänga anklagelser omkring sig i pressade situationer. Sin första mördade telefon skyllde hon på vår pojke, det kan ni läsa om här om ni inte redan gjort det: http://tomaskruger.se/2013/august/logners-bast-fore-datum.html

 

Frugans första offer, det som länken ovan handlar om, var en födelsedagspresent som hamnade i ett glas apelsinjuice.
Telefonen därefter fick hon eftersom hennes man är så snäll. Ett par veckor senare blev vi bjudna till Uppsala av en annan generös man, som fyllde 40. På festen fanns mat, vin och så en stor balja med ölburkar nedsänkta i kallt vatten. Min fru var lite på lyran, men försökte ändå tänka efter bästa förmåga. ’Nu har jag kameran i högerhanden. Få se nu, då borde jag kanske fiska upp ölen med vänsterhanden?’  Bra tänkt, och för en gångs skull så tog hon inte fel på det där med höger och vänster. Däremot så glömde hon bort att hennes handväska hängde på vänster axel, varpå den ramlade ner i baljan.

 

Med en druckens blixtsnabba reflexer slet hon upp väskan ur baljan och höll i panik fram den mot mig. Väskan liknande en svullen hink, till bredden full med vatten. På botten av denna hink låg hennes nya mobiltelefon och höll andan. Jag slet genast bort batteriet, plockade isär och började torka rent telefonen inuti.

 

Eftersom telefonen var ny och ren, liksom vattnet som den sänktes ner i, så överlevde den. Dessvärre så tröttnade frugan snart på telefonens lilla format, varpå hon fick en ny i julklapp. Något som hon nu önskade se en repris på.

 

Efter ett tag så ändrade frugan sig, och tyckte att hon nog kunde köpa sig en telefon själv. Det lät som en bra idé i mina öron. Kanske är det svårare att vara rädd om något som man fått gratis, tänkte jag. Frugan hade ett helt annat resonemang i tankarna. ”Jag har ju redan önskat mig kettlebells av dig.” Jag såg tyst på henne i ett par sekunder. ”Är verkligen du, en mobiltelefon och ett par blytunga järnkulor en så värst lyckad kombination tycker du? Vad sägs om att du får ett par dunkuddar och en rulle bubbelplast istället?”
Jag trodde att vi hade åsiktsfrihet i Sverige, men tydligen så finns det vissa undantag. Det här var ett av dem.

 

Nåja, det kunde vara värre. Jag ska erkänna att jag skrattade rätt glatt när hon berättade vad som hänt. Inte för att displayen sprack, utan för att frugan i paniken råkade radera alla sina foton. Jag förstår inte hur hon lyckades? Försökte hon hitta någon sorts ångrafunktion som fick tiden att gå baklänges?

 

Sak samma. Snart är det jul igen. Vi får väl se vad tomten kommer med.

 

PS.
Om någon har en gammal bakelittelefon med jättelång sladd, så hör av er till nordpolen…

Kommentera här: