--- © Copyright 2013 tomaskruger.se ---

Hästlängder

Om man slår någon med hästlängder, då har man gjort det rejält, i vart fall i dagligt tal. Fastän längden på en häst varierar högst påtagligt, och trots att en hästlängd kan vara relativt lite i många sammanhang.
Nåja. Alla förstår ju vad som avses. Då är det värre när en same beskriver avstånd som ett renpiss bort. Hur långt når den strålen? En ren skriver väl inte direkt sitt namn i snön, utan pissar väl mest rakt ner? Kan det istället vara så långt som man hinner gå medan en ren pissar? Eller så långt som renen hinner gå? Det är ju inte självklart att de står stilla under tiden? Nu är jag inte så insatt i det här med renar, men jag är ändå ganska säker på att de inte lyfter på benet som en hund. Varför skulle de göra det? Det finns ju inga lyktstolpar ute på de norrländska vidderna.
 
Vill man ha ett renpiss till ett lite längre avstånd, så blir det väl snarare så långt som en ren hinner gå från det att han är nypinkad, tills dess att han blir nödig igen. Då måste man i och för sig veta lite mer om renen för att kunna gissa vettigt. Tycker renen om att slicka på saltstenar? Fryser han? Har den stackaren prostatabesvär? Är det just den här renens tur att bli renskav? Vet han om det?
Nej jag måste tyvärr fortsatt se ett renpiss som ett relativt obestämt avstånd. Sak samma. Jag har ingen ren, och jag tänker inte lägga rabarber på någon heller.
 
För vad gör man egentligen när man lägger rabarber på något? Jag har fått höra att det ska ha sitt ursprung i att lägga embargo på något, men embargo är snarare att likna vid blockad än konfiskering. Då väljer jag hellre att tolka det bokstavligt, för den dagen som skatteverket lägger rabarber alla våra besparingar, så har jag fortsatt pengarna kvar. Det ligger bara lite ursura jättelöv uppepå. Nu är det ju inte likt skatteverket att ge bort något frivilligt, varpå de förmodligen ångrar sig och försöker lägga vantarna på mina rabarber. Då är det bara att tacka och ta emot ännu en gång. Det börjar bli kallt om fingrarna om mornarna.
 
Fast rabarber, vantar och pissande renar är nog mest tänkta som lustigheter. Då är det värre med uttrycket "Som man skördar får man så". Det är förvånansvärt många som säger på det viset, istället för det mer korrekta "Som man sår får man skörda". Tar vi istället det närbesläktade uttrycket, "Som man bäddar får man ligga", så går det istället utmärkt att vända på. Vrider man och vänder på sig under natten, så får man bädda om sängen därefter. Ändå är det ytterst få som reverserar den ordningen.
 
Är det avsiktligt som vi låter ord och uttryck förvanskas? Jag tror inte det. det ligger snarare i användandets natur. Många vill ha den nya formuleringen eller innebörden till att vara den rätta. Kanske har de rätt? Med tiden brukar de oftast få det.
 
Mest halva svenska folket äter till exempel numer middag på kvällen, som om de inte fattat vad som rent logisk sett ligger mitt emellan för- och eftermiddag. "Mitt på dagen äter man ju lunch!" Ja gör gärna det, men då kan du väl lika gärna fortsätta att låna ord från engelskan, och äta supper på kvällen? Eller så äter du kvällsmat, vilket nu ligger dig bäst på tungan. Men ge fasen i att felanvända uttrycket "äta middag", för annars "tar det hus i helvete!" Hur nu det går till?
 

Kommentera här: