--- © Copyright 2013 tomaskruger.se ---

På landet kan ingen se dig streaka…

 …men jag tar inga risker. Alla män vet hur fruntimmer resonerar. Ena sekunden gnäller de över att mäns skeva ideal tvingar all världens kvinnor till att raka benen. De flätar sina håriga armhålor och planerar militanta angrepp på rakhyvelindustrin. Nästa sekund rynkar samma feministjunta näsan åt någon stackars man för hans håriga ryggs skull. Eftersom jag inte vet var gränsen går mellan hårfjun och ryamatta, så behåller jag t-shirten på, samt ett par jeans. Det får vara hur varmt det vill. Håriga mansben hånas även de, rakade dito förlöjligas. Vi karlar sitter verkligen i rävsaxen.

Jovisst blir det varmt och svettigt. Dessutom så blir solbrännan begränsad till underarmar och nacke, vilket inte är något problem i sig, om man nu inte får lust till att bada. Dessvärre så går det inte längre att köpa heltäckande badkläder för män. Iklädd badbyxor spelar det ingen roll hur fort man än springer över strandremsan. Alltid är det någon som hinner få ur sig en kommentar i stil med ”Vita blixten”, eller ”Stoppa brustabletten, han tänker ta livet av sig!”

Men det är i vart fall bättre än att bli kallad blekfet. För ett par hundra år sedan så hade blekfet rent av varit en komplimang. Nu finns det inget värre, samtidigt som alla vet att blekfethet är betydligt hälsosammare än solbrynt anorexia. På något vis har detta lett till en omvänd, självbeskyddande tillämpning av ordspråket ”Gräset är alltid grönare på andra sidan”. Den smalare är anorektisk, övriga mulliga. Den mindre solbrände är blek, och de brunare blivande cancerfall.

Vilken tur att vi har hittat på ordet lagom i det här landet…

Kommentera här: