--- © Copyright 2013 tomaskruger.se ---

Extraordinära förmågor

 En gammal man stödjer sig mot sin rullator inne på Konsum. Det är sommar och varmt, men han har ändå en brunbeige rock på sig. Den som är gammal fryser lätt, men det är inte därför som han bär den. Under rocken döljs en tröja med ett S på. Inte S som i Senil, utan S som i Stålmannen, för denne gamling har superkrafter, eller i vart fall en.

Hans fru ropar till honom, ”Jag går bort till brödet”.
Ingen reaktion från gubbens sida.
”Tage, jag går bort till brödet.”
Gubben glor fortsatt rakt fram. Det är svårt att säga vad det är som han tittar på. Kanske har han röntgensyn, eller så är han verkligen intresserad av hyllan med tamponger och bindor.
”Tage hör du mig?”
Tamponger, tamponger, tamponger, tamponger…
”Tage hör du mig över huvud taget?”
”Nä.” Libresse Normal, Libresse Long, Libresse Goodnight

Tanten hans suckar. ”Nej det var väl det jag trodde. Jag går bort till brödet.”
”Ja gör du dä.” Always? Gubben kliar sig fundersamt i skallen. På hans tid räckte det med någon vecka i månaden. ”Di har dä ente lätt nuförtida, tjejera.”

Det har de inte. Killarna har däremot fått se sitt liv förenklas. Under min ungdoms dagar på OK-macken i Åtvidaberg, så existerade inte internet. I vart fall inte för vanligt folk. Då fanns det istället en kvinna som hette Ylva Maria Thomsson, men även om alla killar visste att hon fanns, så var det inte många som kunde se henne. De som inte kunde fick köpa tidningar istället. Tidningar som hette saker som Aktuell och Rapport, men som ändå hade väldigt lite med nyheter att göra. Följaktligen blev grabbarna tvungna till att dessutom inhandla en Aftonbladet, vilken så gott som alltid lades överst i tidningshögen.

De flesta av dessa nyhetstörstande kunder föredrog att handla när det var relativt tomt i butiken. Jag förstod varför; de hade bråttom. In, rafsa åt sig tidningarna, betala och ut fort igen. Är man så stressad så vill man inte gärna hamna sist i en kö. En gång så hade en av dessa killar tur. Han kom in, rafsade åt sig sina tidsskrifter, slängde upp dem på disken och började strula med sin plånbok. Ur intet formades en kö bakom honom. Han sneglade förvånat över axeln, fick syn på en tjej som stod på plats tre i kön och fick plötsligt än mer bråttom att sortera sina kvitton.

Jag ägnade mig åt att registrera hans tidningars pris på kassamaskinen. Av naturliga skäl så knappade jag först in den som låg överst, det vill säga Aftonbladet, sedan lade jag den åt sidan och tog nästa. När jag var klar så låg tidningarna inte längre i alfabetisk ordning. Aftonbladet var underst. Aktuell rapport någonstans i mitten och FIB-aktuellt överst. Det gick sällan för sig. Dessa kunder var i regel väldigt ordningssamma av sig och sorterade genast upp oredan. Den här killen hade dock alldeles för bråttom, varpå han rafsade upp tidningarna i famnen och vände sig bort mot dörren.
”Hej Kenneth!”
Kenneth svarade inte, varpå tjejen, (som nu stod på plats två i kön), försökte igen.
”Kenneth, hör du mig?”
Kenneth blev tvungen till att svara tjejen som stod just bakom honom.
”Karin? Hej! Jag såg dig inte. Jag menar, jag trodde inte att du såg mig, jag menar…”

Nej förmågan att verkligen bara höra det man vill utvecklas långt senare i livet. Men den här killen visade sig ha en helt annan superkraft; han kunde ändra färg. Nu tror jag i och för sig att han försökte bli transparant, men blev röd istället.

Det vore väl en superkraft om någon, den att kunna bli osynlig? Jag har å andra sidan fullt upp med det motsatta, att försöka synas. Gillar du min blogg så får du hemskt gärna försöka hjälpa mig med den saken.

Tack!
/Tomas

Kommentera här: