--- © Copyright 2013 tomaskruger.se ---

Det farligaste som finns är lava och en orm,

 ,det kom min pojke fram till igår kväll. Barn är söta men naiva. Min lista skulle se något annorlunda ut.
På plats tio kom ett argt fruntimmer.
På plats nio ett ännu argare fruntimmer.
Plats åtta, ett ursinnigt fruntimmer.
Plats sju, ett fullständigt vansinnigt fruntimmer med kärnvapen till sitt förfogande, som Margaret Thatcher med svår PMS.

Plats sex och värre kräver att man är gift med fruntimret i fråga. Det är först nu som det börjar bli riktigt farligt, fast än så länge så lipar inte maken, utan snyftar på sin höjd till ibland.
På plats fem faller tårarna likt en monsun.
På plats fyra ber man för sitt liv, eller att hon åtminstone ska skona bilen.

Plats tre, ojojoj. Tänk dig att Ullared har gått i konkurs och att det är ditt fel… <<CENSUR>>
<<Med stöd av IPRED tar härmed FRA tillfälligt kontrollen över denna blogg.>>
<<Vi ska nu helt kort visa att det går att kåsera om parrelationer utan att samtidigt riskera rikets säkerhet.>>
<<Ordet lämnas härmed till Bertil Andersson, en lagom beige man i sina bittraste år.>>
Min fru sa att jag var tråkig. Det tyckte jag var orättvist. ”Ibland kan jag vara riktigt rolig”, svarade jag. Där fick hon allt så att hon teg. Vid fikat morgonen efter berättade jag för grabbarna på jobbet. De tyckte att det var bra sagt, men att jag glömt sätta på kaffet. ”Förlåt”, sa jag, ”men jag är lite skärrad.” Det kunde de förstå. ”Vem skulle inte vara det?”, sa Karlsson på lagret. Nu har han ju i och för sig aldrig varit gift, men orden värmde ändå.

MVH
Vice webkontrollant herr Bertil Andersson
<<SLUT CENSUR>>

…och det var hela listan. Till min frus försvar så ska jag säga att hon brukar be om ursäkt för allt från plats tre och värre. ”Jag är ju i alla fall söt när jag sover”, brukar hon tillägga. Jag vet inte om jag håller med, eller det vet jag snarare att jag inte gör. Härom veckan var vi i sommarstugan när jag av någon anledning vaknade tidigt. Rullgardinen är inte den bästa i det sovrummet, så morgonsolen gjorde rummet tämligen ljust. I underslafen låg min pojke och sov på sida, med ena kinden vilandes på sina sammanhållna händer, likt en pömsig liten ängel. I överslafen snarkade min fru på rygg, med munnen på vid gavel och armarna spretandes likt plockepinn. Med mobilkamerans hjälp tänkte jag nu dokumentera kontrasten i söthet dem emellan. Jag började med ängeln i underslafen, slog av blixten och smög nära nog för en porträttbild. Tyvärr så glömde jag att även stänga av autofokuslampan. Det överdrivet starka skenet väckte min pojke och den skräckslagna grimas som fastnade på bild var inte direkt rofylld. Min fru vaknade till och vände ryggen åt mig, samtidigt som jag försökte få ängeln till att somna om trots det bryska uppvaknandet. Fotosessionen gick med andra ord åt fanders, fast något säger mig att det kommer fler chanser.

Kommentera här: