--- © Copyright 2013 tomaskruger.se ---

Folk vill inte ha hjälp..

..det är bara att acceptera, fastän det tar emot. Som när jag ser en bil med stänkskydden fulla av snömodd och is. Då vill jag gå fram och sparka bort eländet. Det är ju så djupt tillfredställande när isklumparna ramlar ner. Bara ljudet fyller mig med lust och välbehag, ”tjoffs”, och sen så blir det ju så rent och fint. Eller kanske inte rent, men fint. Nej inte så fint heller, men bättre, på något sätt. Okej, jag erkänner. Det har inget med fejning att göra. Jag går ju inte runt och tvättar smutsiga bilar om sommaren. Det är snarare en typ av fetischism. En som jag inte får utlopp för hemma längre, eftersom min pojke har skaffat sig första tjing på den sysslan. Alltså har jag inget annat val än att gå på gatan.

 

Tyvärr så anses det socialt obegåvat att sparka på främmande människors bilar.
”Hörrö! Vad tror du att du håller på med egentligen?”
”Hej, jag hjälper bara till med att sparka bort iskockor från dina hjulhus.”
”Varför då? Vem sa att du fick göra det?”
”Ingen, men alltså, tänk om de skulle lossna när du kör. Isen kan slita loss stänkskydden, buckla hjulhusen, och träffa någon. Aj, liksom…”
”Det skiter väl jag i! Det där är mina iskockor! Sätt tillbaka dem igen! Hör du det?”
”Sätta tillbaka iskockorna?”
”Ja!”
”Det tror jag inte att jag kan, men om jag får låna bilnycklarna en stund så kan jag försöka göra nya?”
”Du är ju helt dum i huvudet. Var har du din bil?”
”Men bil är hemma.”
”Så synd, men om du berättar var du bor, så kommer jag gärna förbi med ett par kompisar och sparkar på den.”
”Men alltså, jag sparkade inte på bilen, bara på isen, och möjligtvis lite på stänkskydden.”
”Var bor du frågade jag?”
”Ääh, på Storgatan.” (Det finns alltid en Storgata, eller en Drottninggata om du så föredrar.)
”Vilket nummer?”
”Host, tretton…” (Bor man på tretton så får man allt stå ut med lite otur.)
”Vad har du för en bil då?”
”En.. sån.. som din faktiskt. Väldigt trevliga bilar det här. Tycker du inte det? Fast min är vit.”

 

Jag gillar inte vita bilar. Ingen har velat ha vita bilar förut. Så helt plötsligt köps alla nya bilar vita, och det enkom för att visa på statusen av att ha en ny bil. För en vit bil måste vara ny, eftersom det aldrig funnits några vita bilar förut, för att ingen har velat ha vita bilar, och just därför så vill alla ha dem nu. Det är helt enkelt motbjudande skrytsamt att ha en vit bil, punkt.

 

Nåja, åter till handligen, fast ändå inte. För jag hittade bara på den där historien för att skrämma upp mig själv. Så att jag ska låta bli att sparka på andras bilar, eller åtminstone göra det ytterst diskret. Om man parkerar sin egen bil väldigt nära, så där att man måste åla sig ur. Då kan man ju råka sparka till lite av misstag. Dessutom så är det väldigt svårt för någon annan att se vad man håller på med.

 

Fast samtidigt så blir det verkligen svårt att nå himmelska höjder. Ni vet, då när man får ut hela hjulhusets is i ett solitt stycke. Dessbättre så vet jag var jag kan hitta en sådan bil. Se bara på bilden nedan. Tar man sig inte tid till att sopa av bilen bättre än så där, så vore det väl själva tusan om inte isen fick vara kvar runt något av hjulen. Dessutom så är ju bilkräket så gott som vit...

 
 

Kommentarer:

1 v:

skriven

Hoppas det blir sommar snart för din skull. Så du slipper att se dessa stänkskydd med is och snö. Eller så får du ta det dyra alternativet och köpa en till bil som du kanske kan få första tjing på? :)

Svar: Du har naturligtvis helt rätt V. Det gäller att shoppa bort sina problem.... ;)
Tomas Krüger

2 Andreas:

skriven

Ahhhh en artfrände! Lyckan i att med en enkel spark få bort ett helt hjulhus med iskocka kan endast jämföras med att nöjt titta på den bil man just spenderat 2 timmar på att handtvätta. Tråkigast är att komma ut på eftermiddagen på jobbet bara för att se att de ramlat av av sig själva..

Svar: Är vi två? Tur bara att vi bor så pass långt isär att vi inte inkräktar på varandras revir... Ja de där fallfruktskockorna är inget vidare. Vad är det för fel på en ärlig fight? Det är som i filmen Life of Brian, när Judean People's Front stormar fram mot korset. Fast istället för att rädda Brian, så väljer de att göra en politisk markering genom att begå masssjälvmord. Vem känner inte ett sting av besvikelse när man ser dem ligga där? Kockorna vill säga... ;)
Tomas Krüger

Kommentera här: