--- © Copyright 2013 tomaskruger.se ---

Mina jag.

 Jag tog en titt på kartan i efterhand, för att försöka begripa mitt val av genväg, men jag kunde inte ens hitta kostigen som ledde oss upp på landsvägen. Jag tror inte att den finns, även om den fanns. Vägen var förmodligen dittrollad för att jävlas med mig, liksom bilen framför, som kördes av en gammal tant. Det var en liten, kurvig och kuperad sak.
Tanten?
Nej jag pratar om vägen.
Då var det ett syftningsfel.
Knappast, tanter kan vara små och kurviga, men sällan kuperade. Tanter har inte svans.
Klart att de inte har, de är ju kuperade.
Sluta nu! Vad är det här? Har jag blivit schizofren eller?
Nej…
Tack, då kanske jag kan få fortsätta lite mer ostört?
… det har du alltid varit.
Om du inte håller käft nu så börjar jag sköta min medicinering igen, hör du det?
Värst vad tjurig och bestämmig man kan vara…
Bestämmig är inte ett ord, och det var du som bad mig berätta! I alla fall så kunde vägen ha varit riktigt rolig i rätt fart, men inte på treans växel. Särskilt inte som vi hade bråttom till en konfirmation i Karlskrona. Jag säger vi, även om min fru hade bråttom på ett mer avslappnat sätt. Hon sov som en gris bredvid mig.
Sittandes? Med säkerhetsbältet på? Har du någonsin sett en gris som…
Käften! Nu är du jävligt nära pillerburken ska du veta!
Ja ja, förlåt då…
 

Okej, men inte en gång till, hör du det? Nåväl. För en gångs skull så önskade jag mig pissnödig, så att jag kunde stanna vid en buske och låta tanten försvinna iväg en bit. Jag övervägde till och med att stanna till vid vägkanten ändå. Kanske krama en björk, eller sparka på en tall för att avreagera mig.
Så man kramar björkar, men sparkar tallar?
Hallå? Finkläder är finkläder och barrträd är fulla med kåda. Tänk innan du lägger dig i. Till slut så kom tanten och jag ut på landsvägen, där det visserligen var svårt, men inte längre omöjligt att köra om. Så jag plågar min stackars motor till att köra om såväl tanten som tre långtradare med släp. Äntligen ligger hastighetsmätarens nål stadigt vid 120-strecket. Jag andas ut. Vi kommer hinna, om än precis. Då vaknar mig fru.
Grisen menar du väl?

 

Kom inte och säg att jag inte varnade dig. Nu tar jag en tablett.
Så där. Fortsätter du så tar jag en till.
Vad tog du? Paliperidon eller?
Skit i det du!
Visst, men du minns väl att Paliperidon gör så att du blir ryckig i musklerna och börjar dräggla?
Var inte det Sertindol?
Nej, det var Paliperidon.
Skit också. Vad ska jag ta mot det då?
De där åksjuketabletterna.
Var ligger de?
I handskfacket.
Bilens?
Nej mikrovågsugnens handskfack… var tror du?
Aj då...
Vad då? Nu gör du mig orolig. Vad hände när grisen, förlåt, när frugan vaknade?
Jag kommer till det. Varför har du plötsligt så bråttom?
Nej det är bara det att jag inte vet var bilen är, och att det är du som försvinner av medicineringen, inte jag.
Allvarligt?
Ja.
Varför sa du inte det?
För att jävlas med dig så klart. Skynda på nu. Frugan vaknade, än sen?
Nej problemet var inte att frugan vakande, utan att hon var kissnödig.
Och du vägrade stanna?
Behövde hon pissa så kunde hon väl sett till att vakna när jag låg och ruttnade bakom den där tanten. Inte när jag äntligen lyckats komma förbi!
Så det är därför som vi sitter och häckar på en statoiltoalett?
Jo.
Då är vi förstås barbenta eftersom frugan har på sig våra kostymbrallor?
Ungefär så.
Och nu lämnar du över till mig?
Tydligen.
Tack för den du, din sjuka jävel…

Kommentera här: