--- © Copyright 2013 tomaskruger.se ---

Kors i taket

Jag är väl kanske inte den flitigaste kyrkobesökaren, och inte den mest entusiastiske heller. När jag närmade mig kyrkoporten vid förra skolavslutningen, så flinade prästen åt mig och pikade mig med orden, ”Blir du inte allergisk nu?”

En högst befogad fråga faktiskt. Nu är jag och prästen inte ärkefiender såsom Batman och Jokern, mer som katten Jansson och Husmusen. Rent traditionellt sett så borde den ena vilja äta upp den andre, men det kommer aldrig att hända. Vi har trots allt en väldigt bra präst här i Normlösa by, kanske den bästa jag har råkat ut för. Hon bjöd mig på glass en gång. Bara en sån sak.

 

Fast det finns något som jag skulle vilja fråga henne om, men hittills inte vågat:
Vad gjorde Gud om hösten? Har han verkligen inte klämt ur sig ett enda litet underverk eller helighet som förtjänar en helgdag? Gud måste ju ha märkt att dagarna blev kortare och kortare. Det var ju trots allt han som satte oss på en planet med en defekt jordaxel. När det blir allt mörkare så behöver vi människor muntras upp en smula, ha något att se fram emot, förstår inte Gud det? Eller är det ett sådant där test?

I så fall vill jag bara framföra följande:
Kära Gud, jag är redan förtappad bortom all räddning. Ge upp och tänd lyset, i vart fall om kvällarna! Varde ljus, snälla…

Än så länge går det bra, men höstdagjämningen är bara en månad bort.

 

Inte hjälper det att sätta mig i kyrkbänken heller.

Varför tog jag till exempel denna bild i Mariefreds kyrka, där Jesus på krucifixet kastar sin skugga på valvet?:

Jo för att det jag såg var skuggan av en välsvarvad kvinna som höll på med någon typ av pole dance.

Ni ser. Jag sa ju att jag är förtappad. Det finns inget hopp för mig.

Försök rädda min sjuårige son istället.

Han driver iväg på samma sätt som sin far, även om hans associationer är något mer harmlösa.

På ett sagolikt bröllop i Uppsala, så pekade han plötsligt uppåt taket och utbrast entusiastiskt: ”Pappa kolla!”

 Det är Wall-e!
 

Kommentera här: