--- © Copyright 2013 tomaskruger.se ---

(2/2) Min kundvagn heter 6899.

 Här följer fortsättningen på: (1/2) Min kundvagn heter 6899.

 

Det enda som låg i min kundvagn var en tunn vit sweatshirt, när mage och tarmar gjorde uppror inne på Gekås. Då hade jag tjugosju mils härlig bilresa hem framför mig. Jag sket och kräktes sönder varenda offentlig toalett längs Nissastigen, lyckades skona Jönköping och större delen av Huskvarna, innan jag försatte Brunstorps Wärdshus i ett tillstånd som krävde långvarig sanering med hjälp av röjdykare. Folk lämnade de kringliggande toalettbåsen i ren panik. En pappa, som blivit fångad mitt i sin egen nummer två, skrek åt sin fru, ”Rädda barnen, strunta i mig! Åk, bara åk härifrån!”.

Kanske tycker ni att jag beskriver dessa delar onödigt målande, rent av på ett stötande sätt, men vissa sanningar ska inte förskönas. Det här var ingen film, utan verklighetens Trainspotting. En ögonblicksbild ur missbrukets sanna vardag. För det handlade varken om magsjukevirus eller om salmonella, utan var en autoimmun sjukdom. Det kallades för ”Miraklet i Ullared”, i de medicinska tidsskrifterna. "Världens första användbara allergi." Drömmen föddes om ett vaccin, men allt rann ut i sanden. Militant feministiska organisationers lobbyister klämde åt tumskruvarna, och påminde makten om vilken kaffeflicka som hamnat i vems bås på vilken nattklubb. Forskning om att framkalla allergier beslutades vara oetisk, och förbjöds. Ondskan fick härska och bestå.

Efter det var jag vit långt upp i vuxen ålder, men dagen kom när jag själv hade behövt det där vaccinet. Min allergi hade växt bort, så som allergier ofta gör. De följande åren minns jag bara som ett luddigt töcken av gula kassar och aggressiva kärringar med överfyllda kundvagnar.

 

Jag kanske borde förklara US, eller Ullared Skalan, lite närmare.
Klass 0         Du har aldrig varit i Ullared. Punkt slut.
Klass 1         Du har vägrat allt samröre med Ullared i minst ett år.
Klass 2         Du har vägrat allt samröre med Ullared i mindre än ett år.
Klass 3         Du vägrar följa med, men använder sådant som köpts i Ullared.
Klass 4         Du följer med till Ullared när frugan så vill.
Klass 5         Du föreslår själv att ni ska åka till Ullared.

 

”Som ni vet har jag varit klass tre på sistone, med korta perioder som klass två. Därför känns det så tungt att stå här och behöva erkänna att jag ramlat ner till klass fem.” Det blir dödstyst i rummet. Jag försöker förklara mig, vilket egentligen bara är att förnedra sig själv ytterligare. ”Jävla internet!”, snyftar jag, ”Förbannade Kaffemorsa!” Det går till och med så långt att jag skriver upp en URL på vår whiteboard: http://blogg.alltforforaldrar.se/kaffemorsan/2013/08/01/uppdrag-overtyga-gubben/
Den länkar till ett hemskt blogginlägg om en kvinna som försökte övertala sin man till ett gemensamt Ullaredbesök, eftersom de ändå hade vägarna förbi. Jag råkade lämna en sarkastisk kommentar, som denna Kaffemorsa dessvärre tog som uppmuntran. Hon lyckades övertala sin man med hjälp av min kommentar, varpå jag skämdes och grät mig själv till sömns den natten.

Just den biten sluddrar jag mig igenom på UU:s möte. Däremot så försöker jag med all tydlighet förklara vad som hände. Hur jag insåg att jag och frugan skulle åka förbi Ullared. Att jag kände mig fullständigt chanslös efter det som hänt Kaffemorsans stackars man. Rädslan fick det att slå slint i skallen på mig. Jag ville inte nötas ner som en kalksten under droppande vatten. Genomlida timmar av tortyr i väntan på dödsstöten. Halka ner till klass fyra, när jag sedan halvannan månad räknats till klass två. ”If you can’t beat them, join them!”, var det någon idiot som sa. Så jag föreslog själv att vi skulle åka till Ullared, för att slippa bli övertalad. Det var som att skjuta heroin för att slippa dricka alkohol.

Utan att jag märkt honom, så smyger Per-Erik upp bakom mig och ger mig en kram där jag sitter och gråter på min stol. De andra reser sig och följer hans exempel. Jag vet inte hur jag ska lyckas leva detta liv för att slippa skam och ånger på min dödsbädd, men jag vet att vägen börjar här, bland mina vänner och olycksbröder.

Kommentarer:

1 kaffemorsan:

skriven

HaHa....Tack för ett roligt inlägg. Jag ska även visa min man detta inlägg. Det ska bli intressant att höra hans synpunkter. Eller vågar jag visa det överhuvudtaget? kanske riskerar jag att åka ensam nästa gång. Ett tämligen svårt beslut. Äh jag chansar, jag vill gärna veta vad min make anser om ditt inlägg!:)

"Allt är frivilligt och fokus ligger på att sluta säga ja. Att vägra följa med våra fruar till Ullared."

Ja upp till kamp alla män.:)

Svar: Kul att du gillade det! :)Till din man vill jag bara säga en sak...förlåt... ;)
Tomas Krüger

Kommentera här: